Trauma i vardagen: så kan familjehemmet möta barnets reaktioner

Många barn som placeras i familjehem har varit med om svåra händelser. Det märks oftare i vardagen än i samtal: i sömnen, vid matbordet och i reaktioner som verkar komma från ingenstans. Socialstyrelsens kunskapsguide beskriver ett traumamedvetet bemötande som bygger på tre saker barnet behöver, nämligen trygghet, goda relationer och hjälp att hantera svåra känslor. Här går vi igenom vad det betyder i ett familjehem och när barnet behöver mer hjälp än den ni kan ge hemma.

Vad svåra erfarenheter kan göra med ett barn

Placerade barn har oftare psykisk ohälsa än andra barn. Kunskapsguidens sidor om familjehem nämner bland annat en hög förekomst av adhd och att placerade barn oftare får psykofarmaka än jämnåriga. Där står också att barnens problem inte alltid har upptäckts och åtgärdats.

Efter svåra händelser kan ett barn reagera med oro, sömnsvårigheter, ont i kroppen, problem med maten, svårt att koncentrera sig, nedstämdhet eller utagerande. Kunskapsguiden beskriver det som normala reaktioner på en onormal situation. 1177 beskriver att äldre barn med posttraumatisk stress kan ha påträngande minnen och mardrömmar, och att de kan vara lättirriterade och ständigt på sin vakt. Hos små barn är det svårare att se, eftersom de har svårt att sätta ord på vad de tänker och känner.

För er som familjehem betyder det att ett beteende ofta har en historia. Ett barn som drar sig undan när någon lägger en hand på axeln, som vaktar sin tallrik eller som inte kan somna med släckt lampa kan ha lärt sig något som behövdes någon annanstans. Det gör inte beteendet okej i alla lägen, men det ändrar frågan ni ställer er. Från ”varför gör barnet så här?” till ”vad behöver barnet just nu?”

Trygghet först

Ett barn som har levt med fara behöver först känna att det är tryggt nu. Kunskapsguiden lyfter några sätt som vuxna kan skapa trygghet på: att prata öppet, ge tydlig information, låta barnet bestämma över det som går och vara lugnt närvarande. Den vuxne stannar kvar i sitt eget lugn och ger stöd, också när barnets känslor är starka.

I ett familjehem kan det se ut så här:

• Berätta i förväg vad som ska hända, särskilt inför sådant som bryter rutinen: en resa, ett läkarbesök, ett umgänge eller ett möte med socialtjänsten.
• Låt dagarna se ungefär likadana ut. När mat och läggning sker vid samma tider behöver barnet inte hålla koll på allt själv.
• Ge barnet val där det går. Vilken tröja, vad som ska vara på mackan, om dörren ska stå öppen på natten.
• Håll det ni lovar, också små saker. Säg hellre ”jag vet inte” än något ni inte kan stå för.
• Ett lugnt tonläge och en lugn kropp säger mer än långa förklaringar när barnet är upprört.

Relationen är det som läker

Kunskapsguiden beskriver goda relationer som läkande för barn, och det får gärna finnas flera. För ett barn med svåra erfarenheter kan det ta lång tid att lita på en ny vuxen. Avvisande eller provocerande beteende kan vara barnets sätt att ta reda på om ni står kvar.

Det som bygger relationen är ofta vardagligt. Att lyssna utan att genast lösa. Att göra saker tillsammans som barnet tycker är roliga, utan krav på att prestera. Att visa respekt för barnets historia och för människorna barnet kommer ifrån, något som blir extra tydligt kring umgänget med föräldrarna. Och att hjälpa barnet att hitta kompisar och fritidsaktiviteter, så att det finns fler trygga vuxna och jämnåriga runt barnet.

Hjälp med känslan innan förklaringen

När ett barn är mitt i en stark reaktion är det sällan läge att resonera, förhandla eller prata om konsekvenser. Barnet behöver först komma ner i varv. Samtalet om vad som hände kan vänta tills det är lugnt igen.

Kunskapsguiden nämner några sätt som vuxna kan hjälpa till på:

• Sätt ord på känslan: ”Jag ser att du är arg.” Det hjälper barnet att förstå vad som händer inom det.
• Lyssna aktivt, också när det barnet säger är svårt att höra.
• Hjälp barnet till något som lugnar, som musik, rörelse eller att andas långsamt tillsammans.

Efteråt kan ni fundera på vad som hände strax innan. Ofta finns det något som återkommer, till exempel en viss tid på dagen, en höjd röst eller dagarna kring ett umgänge. 1177 beskriver att ljud och lukter kan väcka minnen hos barn med posttraumatisk stress. När ni vet vad som brukar starta en reaktion kan ni förbereda barnet eller ändra något i miljön. Skolan kan ha nytta av samma kunskap, och i artikeln om skolgången för placerade barn går vi igenom hur samarbetet kan fungera.

Era egna reaktioner hör också till

Att ta emot ett barns ilska, avvisanden eller rädsla dag efter dag tar på krafterna. Många familjehem känner sig ibland sårade, arga eller otillräckliga. Det är mänskligt, och känslorna behöver någonstans att ta vägen. Annars är det lätt att barnets starka reaktioner möts av lika starka reaktioner från de vuxna.

Det är en av anledningarna till att handledning finns. Hos oss har varje familjehem regelbunden handledning av handledningsutbildad personal och vid behov extern handledning av familje- och barnpsykolog eller psykoterapeut. Jouren nås dygnet runt, också när något händer mitt i natten.

När barnet behöver mer än vardagen

Enligt Kunskapsguiden kan de flesta barn som varit med om svåra händelser återhämta sig i en trygg miljö, utan psykiatrisk vård. Vissa tecken betyder ändå att barnet behöver träffa vården, till exempel barn- och ungdomspsykiatrin:

• barnet blir mycket passivt, slutar gå till skolan eller sköta sin hygien
• barnet har svårt att skilja fantasi från verklighet
• barnet skadar sig själv eller har självmordstankar
• barnet får kraftiga vredesutbrott
• barnet återupplever det som hänt, om och om igen

Om barnet mår så dåligt att situationen känns ohållbar, eller har planer på att skada sig, ska ni enligt 1177 söka vård direkt på en barnpsykiatrisk akutmottagning eller ringa 112.

Det finns behandling för barn med posttraumatisk stress. 1177 nämner traumafokuserad KBT för barn från sex år, Child Parent Psychotherapy för de yngsta barnen, där en vuxen är med, och EMDR. Behandlingen sker inom vården, men det är hos er barnet lever sin vardag mellan besöken.

Berätta också för barnets socialsekreterare vad ni ser. Socialnämnden ansvarar för barnets vård och kan se till att barnet får rätt hjälp. Vill du veta mer om hur det är att ta emot ett barn med svåra erfarenheter, och vilket stöd du får hos oss, kan du ringa oss på 042 450 93 00 eller läsa mer på sidan För familjehem.